julkalenderprofil

14 december

Inspiration?

Måste man vänta på sin musa innan man kan skriva något besjälat? Både ja och nej, tror jag. När jag sätter mig och skriver är jag inte alltid så inspirerad utan mer målinriktad. Men när jag skriver så är det ibland (oftare och oftare) som när man springer långt, man kommer in i andra andningen.

Att springa är det mest rogivande jag vet, det mest avslappnade. Ja, jag vet att det låter fjantigt men det är så och jag gör det alldeles för sällan. Men de tre första kilometrarna är jobbiga. Jag är beredd att ge upp. Men jag ger inte upp, jag fortsätter. Till slut kommer den; den andra andningen.

Då är det lätt att springa igen. Då är det härligt. Springer jag sen ännu längre, som flera mil, så är det till slut som om benen går av sig själv. Det är nästan svårt att sluta springa. Så är det när jag skriver också. Skriver jag tillräckligt länge så kommer inspirationen av sig själv. Ibland vill jag aldrig sluta eftersom jag vet precis vad som ska hända de kommande 40 sidorna. Då är det bara att fortsätta skriva, skriva och skriva.

Eller som när jag skrev ”Meja åker ambulans”. Historien kunde jag ju, det är en sann historia, men hur skulle den berättas? Jag kämpade med det där ganska länge och var på väg att ge upp många gånger. Men en dag när jag satt och skrev så visste jag helt plötsligt exakt hur det skulle vara. Jag skrev boken på under en timme.

Inspiration kommer av arbete. Hos mig.

No comments yet.

Kommentera

Bokutgivaresällskapet Seriff
c/o Torsten Larsson
Kaptensvägen 3
247 41 Södra Sandby

info@seriff.se