joanna

Konsten att döpa sin bok

Har du någon gång köpt en bok enbart på grund av titeln? Jag har funderat på det, men kommit fram till att svaret för min del är nej. Jag har möjligen lockats av en titel eller tyckt att den varit vacker, men lika lite som en tjusig titel avgjort om jag ska köpa boken har en trist eller klanglös titel fått mig att avstå.

Ändå är det här med titel så laddat för många författare och inte minst för mig själv. Idén till min debutroman bar jag på i tio år innan jag äntligen tog mig tid att plita ner bokstäverna sida efter sida. Det tog ett par år, men trots att tiden gick och jag hela tiden hade det där med titel i bakhuvudet, dök det aldrig upp någon perfekt titel som var fantastisk nog att passa min roman.

Eftersom boken handlar om Saga som får dagböcker som hennes avlidna mamma Solveig skrivit för ett trettiotal år sedan funderade jag mycket på att ha ordet eko med i titeln. En stor poäng med dagböckerna var just att allt Solveig gjorde när Saga var bebis kunde nu Saga som vuxen känna igen sig i. På det sättet blev det ett eko från mamman.

Länge hette den också mycket riktigt kort och gott Eko, eftersom jag har fått för mig att jag föredrar korta titlar, men det var ett namn som alltid kände avigt att säga när någon frågade vad boken jag skrev på skulle heta. Eko? Som i ekologisk? Som i ekobrott? Nej, det gick bara inte.

En finurlig förlängning av titeln landade i Eko från det förflutna och så hette boken i några dagar, tills jag förkastade även den idén. Det låter utan tvekan som en deckare och min roman är en feelgoodbok, som förvisso innehåller en del dödsfall, men inte ett enda litet mord.

En mammas dagbok var också en tänkbar titel jag smakade på, men det blev innehållsmässigt fel eftersom fokus ligger på Saga och hennes liv och inte på hennes mammas dagböcker, hur stor inverkan de än har på hennes liv.

Det gick bara inte att komma på en titel. Inget dög.

Då kom jag på att jag kunde lägga upp baksidestexten på min blogg och be mina läsare om hjälp att komma på något strålande. Och javisst! Det tog bara några timmar innan titeln jag föll handlöst för kom. Nära dig. Så vackert och så sant. Trots att mamman var död sedan länge var hon via dagböckerna plötsligt nära sin dotter igen. Vilken ljuvlig titel och så utomordentligt passande.

När jag något år senare arbetade om debutromanen behövde jag ett nytt namn till den och då var det självklart att den skulle få heta Närmare dig, för anledningen till att jag arbetade om den var just för att läsarna skulle komma ännu närmare Saga och hennes liv.

Nu sitter jag med en helt annan typ av bok och funderar över titeln igen. Jag har tid på mig, för planen är att boken släpps framåt nästa vinter, men ändå känns det redan lite i magtrakten för det här med titlar är besvärligt.

Samtidigt konstaterar jag att det faktiskt inte har så stor betydelse vad boken heter för min egen del, så varför är det så ångestladdat? En lagom bra titel som ger en vink om innehållet eller bara låter fint räcker gott, tycker jag egentligen.

Och så kan man ju alltid be om hjälp om det krisar igen.

 

One Response to Konsten att döpa sin bok

  1. Margareta Börjesson 24 februari, 2014 at 13:23 #

    Väljer inte heller böcker efter titel, men störs nog om det är ”fel”. Titlar är svårt – kort, och ändå berättande – lycka till med nästa bok och titel!

Kommentera

Bokutgivaresällskapet Seriff
c/o Torsten Larsson
Kaptensvägen 3
247 41 Södra Sandby

info@seriff.se