Bild 03 Pasted Graphic 2

Snabbast vinner:

Tjäna mer pengar som författare genom att bli effektivare

Av Henrik Mårtensson

De flesta av oss författare vill gärna tjäna lite mer pengar på det vi gör. Förlag har det också knapert, med små vinstmarginaler. Med både traditionella förlag och egenutgivare hårt pressade, kan man lätt tro att det inte finns så mycket att göra för att det skall bli mer lönsamt att skriva och ge ut böcker, men det gör det faktiskt. Både enskilda författare och förlag kan bli mer lönsamma!

Att skriva och ge ut en bok är en komplicerad process, och det är där nyckeln till lönsamhet ligger. I komplicerade processer uppstår en mängd kostsamma sidoeffekter. En del av de kostsamma sidoeffekterna kan vi komma åt. Gör vi det, blir det lönsammare att skriva och publicera böcker.

I den här artikeln skall jag göra följande:

  • Beskriva några grundläggande idéer som kan användas för att förbättra väldigt många olika processer.
  • Visa hur de idéerna kan tillämpas på att skriva och publicera böcker.
  • Visa med verkliga exempel hur både andra och jag själv använt de här idéerna.
  • Motionera din hjärna ordentligt! Idéerna här är hämtade från köteori, begränsningsteori och flödesbokföring. Det finns komplicerade resonemang och matematiska formler. Var beredd på en utmaning!

Däremot kommer jag inte att skriva någonting om hur man gör det roligare och mer lustfyllt att skriva. Det är en helt annan artikel.

Om det är så lätt, varför gör inte alla det?

Jag skall ta itu med den vanligaste invändningen först: Om det är så lätt att förbättra processen att skriva och ge ut böcker så mycket, varför är det inte redan gjort?

Det finns förlag som gjort det, åtminstone delvis. Fackboksförlag som O´Reilly och The Pragmatic Programmers har använt många av idéerna i den här artikeln i åratal, och det fungerar mycket bra för dem.

Att inte så många fler gör det beror delvis på, och det här är lite ironiskt, att väldigt få människor är intresserade av att läsa de böcker där kunskapen finns. Ännu färre är intresserade av att lära sig tillämpa kunskapen i praktiken. Det gäller även författare, redaktörer, och chefer på förlag.

När läste du senast böcker om variationslära och statistik, köteori, systemtänkande och komplexitetsteori? Kan du tänka dig att tröska igenom inte bara en, utan högar med den typen av böcker? Kan du tänka dig att klura ut hur det som står i de böckerna är kopplat till det du gör, och vad ditt förlag gör, när ni producerar en bok tillsammans?

Låter som att be om rejäl huvudvärk.

Tänk också på att innan man gjort allt det jobbet, vet man inte vart det leder. Om du är författare och står i bokhandeln och väljer mellan två böcker, On Writing av Stephen King, och The Principles of Product Development: FLOW, av Don Reinertsen, vilken väljer du?

De flesta skulle välja On Writing. Författare läser böcker om att skriva. Redaktörer läser böcker om att redigera. Chefer läser möjligen tidningen Chef. Vem skulle komma på tanken att det är nyttigare att läsa Don Reinertsens bok, än Stephen Kings?

Det är därför att nästan alla gör det naturliga valet, som nyttiga idéer från andra områden sprider sig väldigt långsamt. Ovanpå de andra problemen, även om man skaffar sig de teoretiska kunskaperna, och lär sig översätta dem till praktisk handling, så finns det ytterligare en hake: Man måste övertyga, om inte alla, så i alla fall andra nyckelpersoner som är inblandade i processen, och som har både makt och vilja att förändra den.

Det är lättare för en egenutgivare att förbättra produktionsprocessen än för ett förlag, där hela organisationen är byggd enligt ett sätt att tänka och arbeta som går stick i stäv med det som den här artikeln skall handla om.

Därför är svaret på frågan ”om det är så lätt, varför gör inte alla det?”, att det faktiskt inte är så lätt. Det är himla svårt. Det är också därför som de få som klarar av förändringen har en stor konkurrensfördel framför alla andra, som O´Reilly och Pragmatic Programmers.

Se processen!

För att komma någon vart, måste vi först lära oss se själva processen. Det sätt de flesta av oss organiserar vårt arbete, och våra företag, kommer ursprungligen från en bok, The Principles of Scientific Management, av Frederick Winslow Taylor, publicerad 1911. Det är därifrån, och från verk baserade på Taylors bok, vi fått idéer som för att bli lönsammare måste vi bli kostnadseffektivare och företaget är maximalt lönsamt när alla anställda arbetar så mycket som möjligt.

Taylors idéer fungerade utmärkt väl 1911, och under större delen av 1900-talet, när de tillämpades i fabriker, där processer består av moment som upprepas på samma sätt om och om igen.

Däremot fungerar Taylors idéer katastrofalt dåligt när de tillämpas på kunskapsarbete, det vill säga processer där de som arbetar i processen hela tiden ställs inför nya problem och måste klura ut saker.

Författare och redaktörer måste klura ut saker, men processerna de arbetar med är oftast organiserade med Taylors idéer som grund. Låt oss titta på varför det ställer till trassel, och vad vi kan göra åt det.

Bild 01 Pasted Graphic

Bild 1: En enkel bild av produktionsprocessen

Bild 1 visar processen att producera och sälja en bok. Det är en starkt förenklad bild, men den duger för våra syften. Eller snarare, den skulle ha dugt åt Taylor. Om vi kunnat fråga Taylor hade han sagt att man måste jobba fortare för att få en bok klar fortare, men det är fel! Det fattas en viktig sak i Taylors resonemang.

Bild 02 Pasted Graphic 1

Bild 2: Produktionsprocess med köer

Köer! Det som fattas är köer! Alldeles innan vi börjar på en ny bok, och allt arbete fortfarande ligger framför oss, kan vi se det som att det ligger i en kö. Köer beter sig på sätt som är svåra att förstå, och som Taylor inte kände till. Vi kan nyttja det för att hitta sätt att arbeta som är lönsamma, utan att jobba ihjäl oss.

Tänk om det gick fortare att skriva!

Föreställ dig att du som författare kunde minska tiden det tar att skriva en bok med 20%, utan att du slarvar, och utan att du jobbar hårdare.

Föreställ dig att du är redaktör på ett förlag och att alla författare som jobbar för förlaget kan minska tiden det tar att skriva böcker med 20%.

Då skulle det hända en massa bra saker. Innan vi går in på hur det går till, skall vi försöka förstå hur värdefullt det är. Till att börja med, skall vi bestämma oss för vad ”bra” egentligen betyder.

Eftersom vi gärna vill leva på att skriva och ge ut böcker, betyder ”bra” att vi skall öka avkastningen på satsat kapital. Avkastning på satsat kapital kallas för ofta för ROI (Return On Investment), och det finns en enkel ekvation som beskriver vad ROI är.

Bild 03 Pasted Graphic 2

Bild 3: ROI – Avkastning på satsat kapital

Vad händer med ROI om vi kan minska den tid det tar att skriva en bok?

T, nettovinsten från det antal böcker vi säljer per tidsperiod, kommer att gå upp, helt enkelt därför att vi kan få ut fler böcker på marknaden. När T går upp, så går även ROI upp.

OE, driftskostnaden, dvs kostnaden för allt arbete som krävs för att producera boken, till exempel lön till författare och redaktör, är mer eller mindre proportionell mot det antal timmar det tar att producera boken. Minskar antal timmar med 20%, minskar också OE med 20%. När OE minskar, går ROI upp.

I, investeringen, är värdet av allt det material som finns bundet i processen, dvs värdet av boken vi arbetar med. Det finns ett samband mellan I och tiden det tar att skriva. Som vi strax skall se, påverkar vi tiden det tar att skriva boken bland annat genom att minska I. När I minskar, går ROI upp.

T, OE, och I kommer alla att bidra till att öka ROI, om vi kan minska tiden det tar att producera en bok, från idé till att den kommer ut på marknaden.

Kan vi verkligen minska tiden, utan att slarva, och utan att jobba ihjäl oss?

Det verkar omöjligt, åtminstone om man valt att läsa On Writing. Hur ser det ut om man istället valt att läsa The Principles of Product Development: FLOW?

Littles Lag: Producera mer, jobba mindre

Nu kommer vi in på varför det är så nyttigt att förstå processer. Det finns ett matematiskt samband mellan ledtid, dvs den tid det tar att skriva och publicera en bok, hur fort arbetet går, och mängden material som är uppbundet i processen. Sambandet kallas Littles Lag.

Bild 04 Pasted Graphic 3

Bild 4: Littles Lag

Littles lag säger oss att ledtiden, den tid det tar oss att skriva och publicera en bok, beror på två saker: Vår produktionskapacitet (T), dvs hur snabbt vi jobbar, och mängden material i processen (I).

Vänta nu! Om Littles Lag stämmer, betyder det att vi kan korta ledtiden för en bok utan att jobba fortare. Hur är det möjligt?

Försök för en liten stund föreställa dig att du är ett kapitel i en bok som ännu inte är skriven. Låt oss säga att boken har 15 kapitel, och du är kapitel 8.

Den dag författaren börjar jobba med kapitel 1, vad gör du?

Du väntar! Du finns inte ännu, så du måste tålmodigt vänta på att bli skriven medan författaren jobbar med de första sju kapitlen.

Så kommer den stora dagen när författaren börjar skriva dig. Det går ganska fort att skriva ett första utkast, kanske ett par dagar. Efter det får du vänta igen, tills du skickas till redaktören, där du får vänta tills redaktören korrekturläser dig, och så får du vänta tills du blir skickad tillbaka till författaren, där du får vänta tills författaren har tid att jobba med dig igen…

Jag tror att du förstått temat: Väntan!

Författaren jobbar för fullt, men du, kapitlet, ligger och väntar!

Det är inte bara du. Alla de andra kapitlen ligger också och väntar, mycket mer än författaren eller redaktören jobbar med dem.

Den som väntar på något gott, väntar för länge!

Bild 05 Pasted Graphic 6

Bild 5: Väntetid och processtid

Om man mäter den totala tiden ett kapitel befinner sig i produktionsprocessen, så ser man att väntetiden är väldigt stor, medan processtiden, när någon jobbar med kapitlet, är jämförelsevis liten. Väldigt liten! Ganska typiskt för de flesta processer, inte bara bokproduktion, är att processtiden är mindre än 1% av den totala tiden.

Medan författaren och redaktören jobbar halvt ihjäl sig för att få boken klar, ligger bokens kapitel och väntar!

Kan vi komma åt väntetiderna, och minska dem, så krymper hela ledtiden, för ledtiden består mest av väntan.

Hur gör vi det? Det varierar faktiskt beroende på situationen. Det finns väldigt många sätt som fungerar, men alla fungerar inte överallt. Jag skall beskriva några sätt som fungerar i många situationer.

Författare och redaktörer befinner sig i lite olika situationer, så därför beskriver jag råden separat. Sedan finns det förstås många andra som kan vara inblandade också, tex lektörer, grafiska formgivare, illustratörer och tryckare, och dem tänker jag inte skriva något alls om. De grundläggande principerna är de samma.

För författare

Här är sex tips som kan hjälpa dig att skriva en bok snabbare. Hur mycket de hjälper varierar beroende på vad du skriver om, hur du gör det, och din situation i övrigt.

  • Återanvänd arbete!

Jag har arbetat många år med teknisk dokumentation. Jag har skrivit dokumentation, designat processer för dokumentatörer, och, som informationsarkitekt, projektledare och programmerare, byggt dokumentationssystem.

När det gäller teknisk dokumentation är det ofta möjligt att återanvända samma text i många olika dokument, till exempel för olika varianter av en produkt, eller i olika dokument som beskriver en och samma produkt. Det är ganska vanligt att man kan minska mängden material som behöver skrivas med 30%, eller mer, vilket innebär att också ledtiderna kortas rejält. Företag som Eriksson och Volvo investerar mycket pengar i specialanpassade dokumentationssystem, just för att det ökar möjligheterna att återanvända samma information många gånger.

När det gäller annan facklitteratur och skönlitteratur finns också möjligheter att återanvända arbete. Här är några exempel:

Författaren Lennart Guldbrandsson har på sin blog www.elementx.se skrivit en serie blog-artiklar om struktur i skönlitteratur. I skrivande stund, har han skrivit 39 alldeles utmärkta artiklar. Det är mycket jobb, men Lennart kommer också att samla ihop artiklarna och ge ut dem i bokform. Det gör att han kan återanvända allt material han skrivit, och få betalt för det.

Det går ibland att återanvända samma material, med mindre omskrivningar, i många olika sammanhang, vilket kan mångdubbla de intäkter man får från materialet.

När Dan Brown skrev Da Vinci-koden (2003), så blev den en enorm hit. Da Vinci-koden är full av konspirationsteorier, koder, symboler, och beskrivningar av kryptografi. För att kunna skriva Da Vinci-koden har det krävts mycket forskningsarbete, men Dan Brown gjorde någonting smart: Han gjorde rejält med forskningsarbete en gång, sedan återanvände han det i flera böcker med liknande tema: Änglar och Demoner (2000), Da Vinci-koden (2003), Den Förlorade Symbolen (2009), och Inferno (2013). Brown återanvänder alltså den forskning han gjort. Eftersom hans böcker kräver mycket forskningsarbete, bidrar återanvändningen till att korta ledtiderna.

Naturligtvis finns det andra skäl till att Brown återkommer till samma tema om och om igen, till exempel att läsarna gillar den typen av äventyr, och förväntar sig det av honom.

När jag skulle hålla en serie kurser i gatufoto tidigare i år, skrev jag en handledning åt mina kursdeltagare. Jag gav också ut materialet som en ebok, Gatufoto i Göteborg. På det viset kunde jag dels få betalt för kurserna jag höll, och sedan sälja boken separat.

Med lite fantasi kan man planera det man väljer att skriva om så att man kan återanvända efterforskningar, text, bilder och annat material. Det kan korta ledtider betydligt.

Skriv kort!

Min första bok, förutom de handböcker jag skrivit som dokumentatör, var Tempo!, en handbok om företagsstrategi. Tempo! är på ca 390 sidor, och tog två år att skriva. Gatufoto i Göteborg, är extremt kort, bara 49 sidor, men den tog bara två dagar att skriva. Läsarfeedbacken har varit alldeles utmärkt, och på frågan om vad de tycker om längden, har de flesta svarat ”lagom”.

Bild 06 Pasted Graphic 9

Bild 6: Produktionstakt

Lägg märke till skillnaden i produktionstakt:

Tempo!: 390 sidor på ca 720 dagar ger en produktionstakt på 390/720 = 0,5 sidor/dag

Gatufoto i Göteborg: 49 sidor på 2 dagar ger en produktionstakt på 49/2 =24,5 sidor/dag

Jag kan alltså skriva mer än 50 gånger så fort när jag skriver ultrakorta böcker som Gatufoto i Göteborg som när jag skriver en bok som Tempo!. Dessutom är vinstmarginalen på Gatufoto i Göteborg högre än vinstmarginalen på Tempo!. Vilket tror du är mest lönsamt?

När man skriver en ultrakort bok måste man fokusera: Snävt ämnesområde, och vanligtvis också en väl definierad publik. Gör en sökning på ”gatufoto” på bokus.com, och se hur många gatufotoböcker som kommer upp i sökningen.

Det är faktiskt bara min bok. Och ja, jag kollade vad som fanns på marknaden innan jag skrev den.

Varför är produktionstakten, dvs antalet sidor/timme, så otroligt mycket högre när man skriver en kort bok? Det finns många anledningar. Det är sällan man kan skriva särskilt länge utan att omvärlden tränger sig på. Jag skrev både Tempo! och Gatufoto i Göteborg när jag samtidigt gjorde andra saker. Det gör att en massa andra saker kilar in sig mellan de gånger man kan jobba med boken, och det är förödande för produktionstakten.

Vi skall titta lite närmare på vad som händer när andra saker kommer emellan i avsnittet för redaktörer nedan, men först skall vi titta på två andra problem med att skriva långa böcker, batchstorlekar och omarbete!

Skriv i kortare omgångar!

Böcker är nästan alltid indelade i kapitel, och det är därför naturligt för oss att dela upp arbetet  med en bok per kapitel när vi skriver och korrekturläser den.

Ibland skriver vi ett kapitel, och skickar sedan omedelbart kapitlet vidare till nästa steg, till exempel för korrektur. Vid andra tillfällen väntar vi på att flera kapitel skall samlas på hög, innan de går vidare till nästa steg. Det är till exempel vanligt att man skriver en hel bok klart innan den skickas till layout.

Kapitlet, eller gruppen med kapitel, som vi skickar vidare till nästa steg kallas inom köteori för en batch. Skickar vi material vidare per kapitel, är alltså vår batchstorlek ett kapitel. Skickar vi hela boken är boken vår batchstorlek.

Littles Lag, som jag beskrev ovan, säger oss att mängden material i processen är proportionell mot ledtiden. Ju mer material, desto längre ledtid. Ju större en batch är, desto mer material har vi i processen.

Det betyder att batchstorleken påverkar ledtiden! Med andra ord, skriver vi en hel bok, och sedan skickar den till en redaktör för korrekturläsning, så har vi maximerat den tid det tar för oss att få boken färdig och utgiven. Det är inte bra!

Arbetar vi i mindre steg, och skickar kapitel för kapitel, så minskar tiden det tar att få boken färdig! Om vi är riktigt listiga, och skriver kortare kapitel, så minskar ledtiden ännu mer!

Det finns en gräns förstås. Skickar vi boken till redaktören i alltför många små bitar, så kommer ledtiden att gå upp igen. Redaktören kommer dessutom att bli vansinnigt arg, så jag rekommenderar inte att du testar.

Vi skall titta på vad som händer i detalj, så att vi kan förstå hur boken blir klar snabbare utan att vi skriver fortare.

Bild 07 Pasted Graphic 13

Bild 7: Kötider i ett kapitel med 10 sidor

Tänk dig att du skriver en bok där varje kapitel har 10 sidor. För enkelhetens skull, säger vi att alla sidor tar lika lång tid att skriva. Du gör ett första utkast, sedan skickar du kapitlet vidare till din redaktör, som gör korrektur, och skickar kapitlet tillbaka till dig. Du är väldigt disciplinerad, och skriver alltid ett kapitel i ett svep, utan att låta dig störas av familj, Facebook, telefon, eller den idiotiske grannen som bygger bokhyllor och spelar hög musik mitt i natten.

Innan du börjar skriva, så startar du din dator, startar din ordbehandlare, skapar ett nytt dokument för ditt kapitel, och kokar en stor kanna kaffe, som du sätter bredvid datorn. Den tid det tar är din Sätt Upp-tid, låt oss kalla den ts., bara för att det skall stämma med bild 7.

Du börjar jobba på den första sidan. Medan du gör det, ligger sida 2, ännu oskriven, och väntar i din kö. Kötiden är den tid det tar att skriva sida 1, dvs din processtid, låt oss kalla den tp. Sida 3 får ligga och vänta medan du skriver både sida 1 och sida 2. Kötiden för sida 3 blir alltså tpx2, kötiden för sida 4 blir tpx3, och så vidare, upp till sida 10, som har kötiden tpx9.

Vi kan då räkna ut den genomsnittliga kötiden för en sida:

(0 + tpx1 + tpx2 + tpx3 + tpx4 + tpx5 + tpx6 + tpx7 + tpx8 + tpx9)/10 = tpx4,5

Den genomsnittliga kötiden för en sida blir alltså tpx4,5.

Olyckligtvis har vi en väntetid också. När en sida är klar, måste den vänta tills alla andra sidor är klara, innan hela kapitlet är färdigt och kan skickas vidare till redaktören.

Den genomsnittliga väntetiden är också  tpx4,5

Totala tiden en sida köar och väntar är alltså tpx4,5 + tpx4,5 = tpx9.

Här kommer något magiskt: Titta på vad som händer om vi kortar ner längden på kapitlen, så att varje kapitel är fem sidor.

Bild 08 Pasted Graphic 15

Bild 8: Kötider om kapitlen är 5 sidor

Det är lätt att se att vi just har dubblat vår Sätt Upp-tid. Det verkar inte så bra, men titta på vad som händer med kötid och väntetid.

Den genomsnittliga kötiden är nu (0 + tpx1 + tpx2 + tpx3 + tpx4)/5 = tpx2.

Väntetiden blir också tpx2.

Sammanlagd genomsnittlig kötid och väntetid är nu tpx2 + tpx2 = tpx4 per sida.

Genom att dela kapitlen har vi kortat ledtiden, givetvis under förutsättning att väntetiderna för det stora kapitlet är större än summan av väntetiderna för de små kapitlen. Vi kan uttrycka det som:

ts + tpx9 > tsx2 + tpx4

Vi drar oss till minnes grundskolematematiken vi tillbringat hela livet med att försöka glömma, skyfflar runt lite och inser att

ts <  tpx5

Vilket betyder att, i just det här exemplet, om den tid det tar oss att starta datorn, starta ordbehandlaren, och koka kaffet är mindre än fem gånger den tid vi skriver på kapitlet, så har det lönat det sig att dela upp kapitlet.

Kan det här verkligen vara sant?

Ja, faktiskt. Det är den här idén om att minska kötider och väntetider som ligger bakom processförbättringar på många olika områden: Toyota har använt den för att producera bilar sedan slutet på 1940-talet. Idén ligger bakom produktivitetsökningarna som kom när Agile-metoder började införas i mjukvaruutveckling på 1990-talet. Det är ingen slump att de två bokförlag jag nämnt, som använder den här idén, The Pragmatic Programmers och O´Reilly, båda ger ut böcker om programmering baserade på Agile-metodik. De har helt enkelt fört över idéerna på hur de producerar böcker.

När jag började intressera mig för köteori i slutet av 1990-talet, så var jag programmerare och projektledare. Jag hade lite svårt att få mitt huvud runt idén, så jag gjorde det som var naturligt för mig, jag skrev en process-simulator, för att verkligen förstå hur det fungerade.

Bild 09 cmp_batch_sizes

Bild 9: Simulering av två projekt med olika batchstorlekar

Bild 9 visar en animation skapad av min process-simulator. Jag har simulerat mjukvaruprojekt, och reglerat batch-storlekarna genom att ha olika iterationslängd i projekten. På Y-axeln har vi de arbetspaket som skall utföras, och på X-axeln ser vi de olika stegen i processen. I ett mjukvaruprojekt består förstås arbetspaketen av programkod som skall skrivas. När vi skriver en bok, är det textpaket, som tex ett eller flera kapitel. Vad som rör sig genom processen spelar ingen roll, det fungerar alltid på samma sätt.

Om man reglerar batchstorleken genom att variera iterationslängd i ett IT-projekt, eller genom att variera kapitellängd när man skriver en bok, spelar ingen roll. Det viktiga är vad som händer med mängden material i processen.

Observera hur, i början av processen, material i det gula och det blå projektet går in i processen exakt lika snabbt. Det är för att båda projekten har exakt samma processhastighet i varje steg.

Lägg också märke till hur det blå projektet blir klart långt innan det gula projektet. Det är för att de stora batcharna, stora kapitlen om du så vill, gör att det finns material kvar i processen långt efter att de små batcharna i det blå projektet slunkit igenom.

Slutsatsen är att vi kan korta ledtiden för en bok betydligt genom att optimera storleken på de textklumpar vi kör igenom bokproduktionsprocessen, vare sig de klumparna är enskilda kapitel, eller något annat.

För den som är intresserad, finns det strukturerade metoder att optimera mängden material i processer, till exempel kanban, CONWIP, och Drum-Buffer-Rope (DBR). Jag tänker inte gå in på de metoderna här. Vi kommer en bra bit bara genom att fundera igenom om vi kan minska storleken på kapitlen.

Om inte ditt huvud har exploderat ännu, skall vi titta på en annan sak som stökar till vårt skrivande: Omarbete!

Minimera omarbete!

Bild 10 Pasted Graphic 7

Bild 10: Omarbete

En stor del av det arbete vi gör när vi skriver är omarbete! Vi rättar till fel vi gjort tidigare, och det tar tid, massor av tid. Om man lägger ihop den tid man lägger ner på att rätta allt från stavfel, till meningsbyggnadsfel, strukturella fel, logiska fel, kaskadfel…så kan det visa sig att man lägger mer tid på att rätta fel, än på att skriva rätt.

Det var stor skillnad i mängden omarbete när jag skrev Tempo! och Gatufoto i Göteborg. Det förklarar en stor del av skillnaden i produktionstakt.

Vissa typer av omarbete, till exempel rättning av stavfel och meningsbyggnadsfel ökar linjärt med antalet sidor. Andra typer av omarbete, till exempel rättning av faktafel, strukturella fel, och logiska fel, är lömskare. De ökar exponentiellt med längden på en bok. Det betyder att om du dubblar antalet sidor, får du mer än dubbelt så mycket extra arbete med att rätta fel. Det är de exponentiellt ökande felen jag skriver om här.

Bild 11 Pasted Graphic 11

Bild 11: Antalet kopplingar mellan sidor ökar exponentiellt

Mängden omarbete per sida ökar ju längre dokument du skriver. Varför, jo, för att ju fler sidor du skriver, desto fler möjligheter att det du skriver, eller ändrar, på en sida, gör att du måste ändra något på en annan sida.

Antag att du skriver en kort novell på tre sidor. Det du skriver på sida 1 påverkar vad du kommer att skriva på sida 2 och 3, så om du ändrar något på sida 1, finns det en risk att du därför också blir tvungen att ändra något på sida 2 och 3. På samma sätt kan det du skriver på sida 2 göra att du måste ändra på sida 1 och 3.

När antalet sidor ökar, ökar antalet möjliga kopplingar, som potentiellt kan tvinga dig att ändra någonting, exponentiellt. Är din novell sex sidor lång, finns det femton möjliga kopplingar.

Bild 12 Pasted Graphic 12

Bild 12: Maximalt antal kopplingar mellan sidor är N(N-1)/2, där N är antalet sidor

När jag skrev Tempo!, som är 390 sidor lång, fanns det ungefär 79000 kopplingar som kunde medföra att en ändring på en sida, kunde tvinga mig att ändra en eller fler andra sidor, som i sin tur kunde tvinga mig till en kaskad av ändringar på andra sidor.

När jag skrev Gatufoto i Göteborg, på bara 49 sidor, fanns det bara 1200 kopplingar som kunde tvinga mig till kaskader av ändringar. Mycket bättre odds!

Nu vet du varför det är så lätt att köra fast med långa mastodontverk. Det blir svårare och svårare att hålla koll på myriader kopplingar mellan olika delar av boken.

Kan man skriva på ett sådant sätt att man minskar antalet faktiska kopplingar, så kan man underlätta mycket för sig själv.

När jag skrev Gatufoto i Göteborg, använde jag en stil baserad på STOP (Sequential Thematic Organisation of Publications), en skrivmetod utvecklad just för att korta ner den tid det tar att skriva en bok. STOP är utvecklad för teknisk dokumentation, men är användbar även för andra typer av facklitteratur.

En grundidé i STOP-metoden är att ett kapitel bara får vara ett uppslag i en bok, dvs bara 2 sidor långt. Det minskar kö- och väntetider när man skriver, men har också en mängd andra fördelar som ligger lite utanför vad den här artikeln handlar om.

Gör kapitlet helt klart!

Bild 13 Pasted Graphic 17

Bild 13: Stora arbetspaket gör att mycket annat arbete hinner samlas mellan arbetspaketen.

När vi skriver rullar resten av världen vidare runt oss, som en ostoppbar juggernaut. Det betyder att medan vi skriver, samlas en massa andra saker vi måste göra på hög. Ju längre sammanhängande period vi ägnar åt att skriva, ju mer annat, tråkigt, ligger och väntar på oss när vi slutar. När vi till slut får tid att ägna oss åt de där andra sakerna som köat upp, tar de naturligtvis tid att fixa, vilket gör att ännu fler saker dyker upp som hindrar oss att fortsätta skriva. Har vi otur, kan det ta ett bra tag innan vi kan återvända till ordbehandlaren igen.

Har det gått för lång tid, är det första vi måste göra att sätta oss in i vad det var vi skrev förra gången, vilket skär in i den tid vi har att producera nytt material.

Bild 14 Pasted Graphic 18

Bild 14: Små arbetspaket minskar fördröjningar!

Minskar vi arbetspaketens storlek, och speciellt om vi sätter upp fasta tider att skriva, så byggs det upp mindre köer av annat jobb, samtidigt som vi vänjer oss vid att schemalägga andra saker runt våra fasta skrivtider.

Bestämmer vi oss till exempel för att gå upp kl 6:00 varje morgon, och skriva en timme innan resten av världen kommer igång, och sedan en timme kl 22:00, när resten av världen lämnar oss ifred, så kan vi hålla en jämn produktionstakt, utan att vi blir överväldigade av allt annat som händer oss.

Skriver vi dessutom alltid klart ett kapitel, minskar vi den tid det tar att orientera oss nästa gång vi skall skriva. Det går snabbare att börja på ett nytt kapitel än att plocka upp tanketråden mitt inne i ett redan påbörjat kapitel.

Haken är förstås att det kräver en hel del självdisciplin. I mitt fall behöver jag också ge upp kaffe och sova ordentligt på nätterna för att orka, vilket är anledningen till att jag själv är lite risig på att följa just det här tipset. Å andra sidan kanske du är lite tuffare än jag, och klarar av självdisciplinen.

Samarbeta med andra författare!

Ett intressant sätt att korta ledtider är att skriva tillsammans med någon annan författare. Det är svårt att jobba tillsammans, men om samarbetet fungerar bra, kan det bli oerhört produktivt.

Bild 15 Pasted Graphic 20

Bild 15: Två författare skriver varsin bok

Antag att två författare, A och B, skriver varsin bok. Författare A skriver sin bok på 200 dagar, exakt lika lång tid som författare B behöver för sin bok.

Vad händer om A och B samarbetar om två böcker?

Bild 16 Pasted Graphic 21

Bild 16: Två författare samarbetar om två böcker

Om A och B samarbetar om bok 1, så kan de skriva den på 100 dagar. Det här är förstås inte helt sant, för det tar tid att koordinera samarbetet, men vi antar att A och B samarbetar väl, och att de planerar boken så att det A skriver är så oberoende som möjligt av det B skriver, och vice versa. Vi kan till exempel tänka oss att A och B skriver om varsin protagonist, och att deras handlingar bara påverkar varandra i ett fåtal punkter, som A och B bestämt när de planerade boken tillsammans. Tiden det tar att koordinera är alltså liten jämfört med tiden det tar att skriva, så vi försummar den i exemplet.

När bok 1 är klar publiceras den, och genererar alltså intäkter under de 100 dagar det tar att skriva bok 2. Att få in pengar fortare är bra, eftersom vi kan använda dem inte bara till mat och hyra, utan också till att generera mer pengar, eller om vi hellre vill det, en underbar semestervecka i Säffle.

Bok 1 genererar dessutom publicitet för författarna, vilket kan öka försäljningen av bok 2. (Eller minska den, om A och B inte är så duktiga som de tror…)

När bok 2 publiceras, händer något kul:

Ganska många läsare söker efter böcker på boksiter. När någon söker efter bok 1, dyker även bok 2 upp, eftersom det är samma författare som skrivit den, men även andra böcker som A och B har skrivit dyker upp i sökresultaten.

Om du går till bokon.com och tittar på Lennart Guldbrandssons bok Skriv som ett proffs, listas även en annan titel under beskrivningen av Lennarts bok. Titeln är A Rift in Time, en fotocomic som Lennart och jag gjort tillsammans. Inte bara Lennart och jag faktiskt, vi var ett team på åtta personer.

Tittar du på A Rift in Time, kommer både Lennarts Skriv som ett proffs och min Gatufoto i Göteborg upp i sökningen. Fortsätter Lennart och jag att samarbeta, kan vi bygga upp ett nät av sökmotorlänkar som gör det lätt för läsare att hitta våra böcker, och därmed sannolikt ökar försäljningen.

Ju fler titlar vi har aktuella, ju större effekt. Bara två eller tre ger inte så mycket, men nyttan ökar exponentiellt, så har vi tio eller tjugo titlar som sökmotorerna associerar med varandra, kan effekten bli stor.

Om Lennarts nästa bok blir en storsäljare, så får även mina böcker draghjälp, och vice versa.

För redaktörer

Bild 17 Pasted Graphic 22

Bild 17: Redaktörer arbetar med flera böcker samtidigt. Det skapar både problem och möjligheter.

Som redaktör sitter man i lite annan sits än en författare gör. En stor skillnad är att man ofta arbetar med flera böcker samtidigt. Det är stressande och splittrande, men det öppnar också upp möjligheter att optimera arbetet till och med ännu mer än enskilda författare kan.

I den här artikeln skall jag begränsa mig till en enda sak, men den kan ge stor effekt: Att ta en sak i taget.

En sak i taget!

Bild 18 Pasted Graphic 24

Bild 18: Hålla många bollar i luften ökar ledtider!

I de flesta företag anses det bra att kunna hålla många bollar i luften. Förlag är inget undantag. I själva verket blir det en mängd problem när man försöker hålla många bollar i luften. Man gör till exempel fler misstag och kvaliteten på arbetet sjunker. Det vi skall fokusera på här är dock något annat:

Att hålla många bollar i luften ökar ledtider dramatiskt!

Bild 18 visar vad som händer: En redaktör ansvarar för tre böcker. Redaktören jobbar först med ett kapitel från bok 1, sedan ett för bok 2, så ett för bok 3, och så är det tillbaka till bok 1 igen.

Det som händer är att ledtiden för bok 1 sträcks ut av att kapitel för bok 2 och bok 3 måste hanteras innan redaktören kan ägna sig åt nästa kapitel i bok 1. Samma sak händer med ledtiden för bok 2 och bok 3.

Låt oss anta att redaktören istället gör klart en bok i taget. Vad händer då?

bild 19 Pasted Graphic 25

Bild 19: En sak i taget kortar ledtider!

När redaktören arbetar med en sak i taget, går det plötsligt att göra klart bok 1 på en tredjedel av tiden. Bok 2 är klar efter 2/3 av tiden, och bok 3 tog lika lång tid som förut.

Två böcker av tre har alltså fått kortare ledtid, och som vi såg i början, är det ekonomiskt lönsamt.

För en tid sedan bad det tyska företaget Oikosofy mig att redigera en bok om projektledning, No Estimates av Vasco Duarte.

När jag fick uppdraget hade jag redan arbete som låg i kö. Jag visste att om jag började arbeta med att redigera No Estimates direkt, skulle jag försena annat arbete i kön, vilket kunde orsaka missade deadlines, och alla möjliga problem till följd av det. Dessutom skulle arbetet med No Estimates inte gå fortare. Visserligen skulle jag starta tidigare, men på grund av allt annat arbete som måste göras, skulle ledtiden stretchas ut, och projektet skulle bli klart alldeles försent.

Istället försenade jag avsiktligt starten av No Estimates-projektet, tills min arbetskö var tom. På det sättet kunde jag fokusera på No Estimates när det väl var dags, och redigera hela boken mycket snabbt. Jag fick dessutom kontinuitet i redigeringsarbetet, vilket gjorde att jag kunde leverera högre kvalitet, än om jag bollat runt med många uppdrag på en gång.

Sammanfattning

Kunskaper om hur processer fungerar ökar möjligheten att tjäna pengar, både för enskilda författare, och för förlag! Bara ett fåtal författare och förlag nyttjar de kunskaperna idag, så det finns gott om möjligheter att lyfta sig över konkurrenterna. Det är dock svårt därför att det kräver ändringar både i tankesätt och organisation.

Nyckeln till förbättrad ekonomi är att korta ledtider. Det kan göras på flera sätt, men främst genom att minska kö- och väntetider i produktionsprocessen. Det enklaste sättet att göra det, är att minska storleken på de arbetspaket som går genom processen, tex genom att skriva kortare kapitel i en bok, eller genom att fokusera på kortare böcker med fokus på ett smalt ämne.

Det är i praktiken aldrig möjligt att hitta en perfekt balanserad batchstorlek, men det är nästan alltid möjligt att strukturera upp arbetet så att man kan korta ner ledtiderna betydligt. Åtminstone om man valt att läsa Don Reinertsens The Principles of Product Development: FLOW, istället för Stephen Kings On Writing.

Vid närmare eftertanke får jag nog läsa On Writing också. Vem vet vad nyttigt jag kan hitta där.

Biografi

Henrik Mårtensson är rådgivare inom strategi-, organisations-, och processutveckling med strategiramverket Strategisk Navigation. Han har också lång erfarenhet av att skriva teknisk dokumentation, och utveckla industriella dokumentproduktionssystem. Henriks hyperlinkssystem för XML-baserade dokumentproduktionssystem, PowerLink, används i dokumentationssystem på företag som Ericsson, Volvo, Scania och Condesign. Henrik har också arbetat med avancerad dokumentkonvertering för bland andra Ericsson, Volvo, FMV, AstraZeneca, och andra företag.

Henrik leder Fototräff i Göteborg, ett nätverk för fotografer, modeller, makeup-artister och författare med mer än 350 medlemmar. Fototräff fungerar också som organisations- och projektmetodiklaboratorium, och som inkubator för andra organisationer.

Henrik är med på Timecamps lista över världens 100 mest inspirerande projektledare (september 2015). Hans blogg Kallokain har varit med på NOOPs lista över världens 200 populäraste bloggar för mjukvaruutvecklare (Q3, 2009). Henrik är en DZone Preferred Author.

Henrik har skrivit flera böcker:

Tempo!, en bok om Strategisk Navigation, en vetenskapligt baserad management- och ledarskapsmetod; LESS!: Essays on Business Transformation, med 11  andra ledande management-experter; Echoes of the Theory of Constraints Vol 2, essäsamling tillsammans med andra experter på Begränsningsteori; Gatufoto i Göteborg, om gatufotografi; A Rift in Time: An Adventure They Never Saw Coming, en foto-comic.

Henrik har också skrivit mer än 400 artiklar publicerade i svenska och amerikanska tidskrifter.

Kontakt: Tel 0708 56 23 65; self@henrikmartensson.org

No comments yet.

Kommentera

Bokutgivaresällskapet Seriff
c/o Torsten Larsson
Kaptensvägen 3
247 41 Södra Sandby

info@seriff.se