Tiden är min största fiende

Det är det där med att ta sig tid. I mitt fall är det tiden som är den första fienden. Jag har handlingen, miljön och karaktärerna. Men jag saknar tiden.
Jag har skrivit i många år. Själv och på skrivkurser. Jag har ett par manus som bara ligger i en byrålåda och samlar damm, som jag inte har gjort något mer med. Att inte ha tid att skriva resulterade i att jag tröttnade på dem. Jag tappade helt enkelt intresset för både handlingen och karaktärerna.
Så vad är det som säger att jag inte kommer att tröttna på mitt nuvarande manus?
Ingenting. Men jag inser att ju mindre tid jag har till att skriva, desto större är risken att mitt manus hamnar i högen med de andra.
Nu så här i efterhand har jag börjat förstå att det inte handlar om att ha tid till att skriva. Det handlar om att jag måste ta mig tid till det. Göra upp ett skrivschema, dag för dag eller för varje vecka, dagliga mål eller något annat som gör att jag håller igång skrivandet.
Skrivandet, som från början handlade om att enbart skriva en berättelse, har för mig blivit ett projekt. Och om jag vill att mitt manus ska överleva måste jag räta upp min disciplin och tvinga mig själv till att sätta mig ner och skriva.
Tiden är min största fiende. Jag måste få över den på min sida.

//Emelie Eliasson

No comments yet.

Kommentera

Bokutgivaresällskapet Seriff
c/o Torsten Larsson
Kaptensvägen 3
247 41 Södra Sandby

info@seriff.se